Bra.
Allt känns så himla bra just nu.
Livet flyter på och går så bra.
Jag känner mig lycklig istället
för att känna mig misslyckad.
Jag är inte 100% nöjd med mig
själv, men livet rullar på än
så länge. Och jag gillar det.
Jag håller tummarna att det
fortätter så här ett tag.
För alltid.
Jag är lycklig.
Jag är hel i mig själv.
Jag lever, jag andas.
Och luften känns klarare
än någonsin.
Men kommer känslan
att bestå eller är den
bara ett tillfälligt skämt
från min hjärnas sida?
Kommer jag att må sämre?
Kommer mina känslor
bli som en bergodalbana
och åka neråt i en väldig
fart när man varit som högst?
Jag vill inte veta,
jag vill inte veta.
För jag klarar av att leva
mitt liv. Jag känner mig själv.
Men jag hoppas att andra
ler tillbaka när jag ler mot dem.
Jag vill inte vara den som gör
andra glada. Jag vill vara den glada.
Men jag lever, jag andas.
Och luften känns klarare än någonsin.
Linn
Det var en jättefin text, Linn, och jag blev så glad när jag läste den -- jag vet ju hur ditt självförtroende har varit tidigare, och jag förtår inte alls hur du tänkte då (hur du fortfarande tänker i vissa fall).
Jag lernär du ler, så du behöver inte oroa dig över den fronten :) Däremot bör jag vara något oroad då du ler när mitt huvud åker in i en dörrkarm...
Älskar dig, gumms <3
