Söndag
Hej alla!
Kom hem ifrån landet idag. Vi packade ihop det mesta utav det som ska hem. Resten blir nästa helg antar jag. Allt blev liksom så himla mycket verkligare när man packade ner alltihop.. Huset blir allt tommare och tomare. Eko när man pratar har det blivit också. Jag vill inte sälja längre! Landet tillhör oss, vi har ju liksom byggt det från grunden! Det finns minnen som ingen kan förklara eller förstå, det är liksom en massa minnen från när man liksom vuxit upp där. Vi har ju för tusan haft det i 10 år. Det sätter märken i hjärtat. Men mamma och pappa verkar inte förstå det. Dem har ju liksom varit vuxna under hela tiden vi haft det.. jag var liksom 6år gammal när vi först kom dit.. När vi bodde i en husvagn mitt i skogen. Man sprang runt med nakna fötter och klagade sedan om hur ont det gjorde att trampa på kottar och grenar. Tillsammans byggde vi sen en liten stuga. Vilket då var som värsta lyxvillan för oss! Större utrymme för familjen. Sedan bestämmde vi oss för att skaffa ett stort hus. Vi fällde typ 500 trän och varje träd vi fällde gjorde vi till plankor som vi använde till huset. Det stora huset tog ett bra tag att göra, jag och Tessan kollade mest på.
Men vi lyckades.
Vi gjorde det tillsammans.
Som en familj.
Minnen skapades..
Och nu ska vi bara sälja det helt plötsligt? Det är inte okej! Förlåt mamma och pappa men jag verkligen hatar er för det här, visst.. pengar kan bli kul att få och att vi ska till Thailand i vinter men.. Jag vet inte.. Jag orkar verkligen inte, jag kommer inte klara av att lämna nyckeln till dem nya ägarna och sen åka därifrån. Usch...
Nää, nu ska jag kolla färdigt på Twilight och sedan sova.
Mikaela time tomorow! :D *stavning?*
Kom hem ifrån landet idag. Vi packade ihop det mesta utav det som ska hem. Resten blir nästa helg antar jag. Allt blev liksom så himla mycket verkligare när man packade ner alltihop.. Huset blir allt tommare och tomare. Eko när man pratar har det blivit också. Jag vill inte sälja längre! Landet tillhör oss, vi har ju liksom byggt det från grunden! Det finns minnen som ingen kan förklara eller förstå, det är liksom en massa minnen från när man liksom vuxit upp där. Vi har ju för tusan haft det i 10 år. Det sätter märken i hjärtat. Men mamma och pappa verkar inte förstå det. Dem har ju liksom varit vuxna under hela tiden vi haft det.. jag var liksom 6år gammal när vi först kom dit.. När vi bodde i en husvagn mitt i skogen. Man sprang runt med nakna fötter och klagade sedan om hur ont det gjorde att trampa på kottar och grenar. Tillsammans byggde vi sen en liten stuga. Vilket då var som värsta lyxvillan för oss! Större utrymme för familjen. Sedan bestämmde vi oss för att skaffa ett stort hus. Vi fällde typ 500 trän och varje träd vi fällde gjorde vi till plankor som vi använde till huset. Det stora huset tog ett bra tag att göra, jag och Tessan kollade mest på.
Men vi lyckades.
Vi gjorde det tillsammans.
Som en familj.
Minnen skapades..
Och nu ska vi bara sälja det helt plötsligt? Det är inte okej! Förlåt mamma och pappa men jag verkligen hatar er för det här, visst.. pengar kan bli kul att få och att vi ska till Thailand i vinter men.. Jag vet inte.. Jag orkar verkligen inte, jag kommer inte klara av att lämna nyckeln till dem nya ägarna och sen åka därifrån. Usch...
Nää, nu ska jag kolla färdigt på Twilight och sedan sova.
Mikaela time tomorow! :D *stavning?*
Kommentarer
Trackback
