Ridning.
Jag tänkte att jag skulle skriva om hur det gick på ridningen igår.
Efter skolan så stannade jag kvar i Västerhaninge och väntade på mamma och Tessan. Dem hade med sig mina ridkläder. När dem kom så käkade vi en varsin kebab innan vi åkte ner till stallet. Jag var inte ett dugg nervös då Åsa hade sagt att jag skulle ha Svarte Petter idag igen. Så jag tog tid på mig i bilen, Tessan sprang i förväg.
Jag trodde att hon redan sprungit in och börjat med Svarte Petter så att jag skulle kunna byta om, men när jag kom in vid kontoret så stod Tessan fortfarande kvar vid hästlistan. Hon tittade på mig och sa att jag inte skulle ha Svarte Petter idag, jag som var så inställd på att jag skulle ha honom frustade bara till och sa: "Det ska jag ju visst det, HA HA" Men jag kollade för säkerhets skull. Vilket var bra, för jag skulle inte ha Svarte Petter.
Jag skulle ha.. GOLIAT!
Jag blev helt stel i kroppen och jag blev genast nervös. Men inte över att jag ska rida honom, utan över att fixa honom i stallgången. Jag har för mig att senaste gången jag red honom så slet han sig lös och sprang ut i stallgången. Så det hade satt sina spår. Jag gick in i stallet med mina vanliga kläder och skor och sa hej till dem andra. Jag frågade Tessan om hon kunde ta ut Goliat så att jag skulle kunna byta om, men Tessan vägrade. Det var nämligen Tessan som tränsade Goliat när han slet sig senast. Så Tessan har respekt mot Goliat. Så jag fick gå in med mina reativt nya stövlar och klampa runt där för att sätta på Goliat en grimma. Det som gör att man ha respekt för Goliat är att han är så himla rädd om sitt ansikte och sina öron. Och därför vill ingen tränsa eller sätta på en grimma på honom. Men det gick bra. Sedan fick Tessan fixa honom medan jag bytte om. Sen när jag skulle tränsa Goliat var jag jätterädd, men jag tog mod till mig och satte på det. Han ryckte till en gång, men inte mer. Så jag tog en lättad suck och gick mot ridhuset.
Lektionen gick faktiskt riktigt bra.
Det är säkert ett år sedan jag red honom senast, så jag minndes inte hur han var riktigt. Allt jag visste var att han var hög! Haha! Men han var faktiskt lite.. seg. Men jag ville inte använda något spö på honom då det var första gången på ett år liksom. Vi arbetade med bakdelsvändningar och galoppfattningar. Allt gick faktiskt felfritt och jag är nöjd. Det blev dock ett litet rädslemoment under lektionen för Goliats del. Han är ju så himla mesig. Han blev nämligen rädd för en skottkärra som stått på samma ställe i 20 år liksom. Så han kastade sig åt sidan mitt i galoppen. Men jag fick snabbt kontroll på honom.
Det är en ganska annorlunda sak med mig, jag blir aldrig rädd när det händer något på hästryggen. Om en häst kastar sig åt sidan så tänker jag inte "OMG JAG DÖÖÖR" jag är snarare "Ptro, inte sabba för dem andra nu" ..? Och när jag ramlar av så har min hjärna programerat in att jag ska rulla ihop mig till en boll.. När jag ramlade av en häst som hette Delicato så rullade jag ihop mig, och enligt min ridlärare så skulle jag ha brutit nacken om jag inte hade gjort det. Så jag är bra på det sättet, he he..
Jag vet inte om jag kommer att få Goliat nästa vecka också, men jag kan faktiskt tänka mig att fortsätta med honom. Han är mysig. Han är en enorm häst som tror att han är liten ponny. Och det jag gillar mest är att han inte alls är skumpig för att vara så stor som han är. Deja vu Rose är mycket värre. Så jag fortsätter gärna med Goliat. Vi ska jobba med galoppfattningar nästa vecka tror jag, och alla vet hur glad Goliat blir när det gäller galopp, så det är bara att hålla i sig antar jag. Haha!
Linn
Efter skolan så stannade jag kvar i Västerhaninge och väntade på mamma och Tessan. Dem hade med sig mina ridkläder. När dem kom så käkade vi en varsin kebab innan vi åkte ner till stallet. Jag var inte ett dugg nervös då Åsa hade sagt att jag skulle ha Svarte Petter idag igen. Så jag tog tid på mig i bilen, Tessan sprang i förväg.
Jag trodde att hon redan sprungit in och börjat med Svarte Petter så att jag skulle kunna byta om, men när jag kom in vid kontoret så stod Tessan fortfarande kvar vid hästlistan. Hon tittade på mig och sa att jag inte skulle ha Svarte Petter idag, jag som var så inställd på att jag skulle ha honom frustade bara till och sa: "Det ska jag ju visst det, HA HA" Men jag kollade för säkerhets skull. Vilket var bra, för jag skulle inte ha Svarte Petter.
Jag skulle ha.. GOLIAT!
Jag blev helt stel i kroppen och jag blev genast nervös. Men inte över att jag ska rida honom, utan över att fixa honom i stallgången. Jag har för mig att senaste gången jag red honom så slet han sig lös och sprang ut i stallgången. Så det hade satt sina spår. Jag gick in i stallet med mina vanliga kläder och skor och sa hej till dem andra. Jag frågade Tessan om hon kunde ta ut Goliat så att jag skulle kunna byta om, men Tessan vägrade. Det var nämligen Tessan som tränsade Goliat när han slet sig senast. Så Tessan har respekt mot Goliat. Så jag fick gå in med mina reativt nya stövlar och klampa runt där för att sätta på Goliat en grimma. Det som gör att man ha respekt för Goliat är att han är så himla rädd om sitt ansikte och sina öron. Och därför vill ingen tränsa eller sätta på en grimma på honom. Men det gick bra. Sedan fick Tessan fixa honom medan jag bytte om. Sen när jag skulle tränsa Goliat var jag jätterädd, men jag tog mod till mig och satte på det. Han ryckte till en gång, men inte mer. Så jag tog en lättad suck och gick mot ridhuset.
Lektionen gick faktiskt riktigt bra.
Det är säkert ett år sedan jag red honom senast, så jag minndes inte hur han var riktigt. Allt jag visste var att han var hög! Haha! Men han var faktiskt lite.. seg. Men jag ville inte använda något spö på honom då det var första gången på ett år liksom. Vi arbetade med bakdelsvändningar och galoppfattningar. Allt gick faktiskt felfritt och jag är nöjd. Det blev dock ett litet rädslemoment under lektionen för Goliats del. Han är ju så himla mesig. Han blev nämligen rädd för en skottkärra som stått på samma ställe i 20 år liksom. Så han kastade sig åt sidan mitt i galoppen. Men jag fick snabbt kontroll på honom.
Det är en ganska annorlunda sak med mig, jag blir aldrig rädd när det händer något på hästryggen. Om en häst kastar sig åt sidan så tänker jag inte "OMG JAG DÖÖÖR" jag är snarare "Ptro, inte sabba för dem andra nu" ..? Och när jag ramlar av så har min hjärna programerat in att jag ska rulla ihop mig till en boll.. När jag ramlade av en häst som hette Delicato så rullade jag ihop mig, och enligt min ridlärare så skulle jag ha brutit nacken om jag inte hade gjort det. Så jag är bra på det sättet, he he..
Jag vet inte om jag kommer att få Goliat nästa vecka också, men jag kan faktiskt tänka mig att fortsätta med honom. Han är mysig. Han är en enorm häst som tror att han är liten ponny. Och det jag gillar mest är att han inte alls är skumpig för att vara så stor som han är. Deja vu Rose är mycket värre. Så jag fortsätter gärna med Goliat. Vi ska jobba med galoppfattningar nästa vecka tror jag, och alla vet hur glad Goliat blir när det gäller galopp, så det är bara att hålla i sig antar jag. Haha!
Linn
Kommentarer
Trackback
